Här kommer nästa M-båt i vår serie ”Veckans M-båt”. Vi tar gärna emot mer information och minnen kring dessa vackra fartyg, lämna gärna dina kommentarer på Facebook eller maila till kontakt@minsveparen.se.

39-båtarna (M 3 – M 14)

Den första serien om 12 mindre minsvepare i trä, den så kallade 39-båtarna (projekterade 1939) byggdes 1940-41 och fick namnen M 3 till M 14. Konstruktionsritningarna från Jac Iversen föreskrev hondurasmahogny som bordläggning på tätt sittande stålspant förstärkta av ek och lind. Skrovet är en s.k. kompositkonstruktion där stålspanten står för styrka och styvhet och bordläggningen för seghet och flexibilitet. Bordläggningen under vattenlinjen täcktes med kopparplåtar, s.k. förhydning, för skydd mot is och påväxt av alger mm. Däcket består av plankor av Oregon Pine täckta med skyddande träskivor. Överbyggnaden var ursprungligen i trä. M-båtarna var en grundgående minsvepare med brett akterdäck, två propellrar, en 20 mm Bofors luftvärnskanon, en kulspruta och sjunkbomber och självklart också försedd med minsvepningsutrustning. Fartygens mått: längd 25 m, bredd 5,1 m, djupgående 1,1m och deplacement 51 ton. Maskineriet utgjordes till en början av diverse råoljemotorer och semidieslar men utrustades efterhand med två dieselmotorer på sammanlagt 400 hk från Boliner-Munktell eller Ellwe. Propellrarna hade ställbara blad av KaMeWa-typ vilket möjliggör steglös framdrift ur hela fartregistret från sakta till full fart.

M 3

M 3 (anropssignal SBYR) sjösattes 1940 vid Marstrands varv och utrangerades 1955. M 3 överläts till Sjöfartsstyrelsen 1958 som sjömätare under namnet Måsen. Senare blev hon bl.a. charterfartyg. Från 1993 hos Sjöbefälskolan i Göteborg med namnet Dickson. M 3 heter idag Costeau (anropssignal SHWG) och är i privat ägo. Hon ligger i Norra Hammarbyhamnen i Stockholm och har undergått en omfattande ombyggnad av överbyggnaden. Maskiner: 2 Volvo Penta TMD 102A. Hon är i körbart skick och används för fritidsresor av ägarna.