Ring, skeppsklocka, ring i bistra nyårsnatten
mot fyrens karaktär och pirens snö;
det gamla året lägger sig att dö …
Ring sjömän fram över land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälvande minut.
Ring Njords makt från världens vatten ut,
och ring in besättning som styrka samla.

Ring våra tankar ut ur hamnens häkten
och ring seglatsen till en sista chans.
Ring rangen ut emellan hytt och skans
och ring försoning in till sjömans-släkten.

Ring ut vad förlista räknar sina dagar
och fordoms fartyg av mast och duk.
Ring in ett säkrare, ett högre stuk
och ring in fri lejd när vi hemåt jagar.

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna kajutan åter varm.
Ring ut till tystnad ofärdens larm,
men ring till skeppshjärtan åter glöden.

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
fiendens lömskhet och grynnornas försåt.
Ring in den rätta kursen på vårt stråt,
och ring till seger fartygets fanor.

Ring, skeppsklocka, ring … och havets krabbhet vike;
det dagas, besättningen fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen stormarnas år,
ring in den tusenåriga seglatsens rike!

Ring in den tid, då bordens hygro
befrias ur förruttnelsens hand.
Ring rostens skuggor bort ur alla förband;
ring henne in, den 80-åriga M 20!

Ring, skeppsklocka, ring ut vakten
ni hörde ordern, slå åtta glas!
Poster ska förfångas och nya törnar tas,
ring M 20 åter fram över fjärd och vatten!

Original: Nyårsklockan (Ring Out, Wild Bells) av Alfred Tennyson, 1850.
Modifierad text: Carl Anders Torelm, 2021