Minsveparen M 13

M 13 (anropssignal SBZF) sjösattes 1941 vid Ystads skeppsvarv. M 13 byggdes som enda M-båt med bordläggning helt i ek, kanske pga brist på mahogny? Maskiner: 2 Scania Vabis 1940. Hon utrangerades från Svenska Flottan den 1 december 1959 och överläts till Kungliga Vetenskapsakademien och döptes till Sagitta (anropssignal SFGP). Där tjänstgjorde hon på Kristinebergs marinbiologiska station i Fiskebäckskil till 1976. Därefter såld privat. Hon ägdes sedan av en officer i Norrköpingstrakten och hade bojplats i Stegeborg, Söderköping i slutet av 70-talet/början av 80-talet. M 13 såldes sedan till en person som påbörjade ombyggnad i Göteborg. Hon låg sommaren 2021 vid ”Drömmarnas kaj” (Gullbergskajen) i Göteborg och var till salu.

Ystads skeppsvarv

Det finns inte så mycket information om Ystads skeppsvarv, men år 1870 diskuterade hamndirektionen i Ystad huruvida man skulle starta ett varv. Man var av uppfattningen att en hamn av betydelse borde ha ett skeppsvarv. Dessa diskussioner ledde till att ett varvsbolag bildades och 1885 sjösattes det första fartyget, Skonertskeppet Aurora på 100 ton. Varvet byggde framförallt segelskutor, men under kriget även Minsveparen M 13. Skeppsbyggare var Harald Grufstedt. Ystads skeppsvarv fick sedermera uppdraget att skrota och hugga upp de s.k. italienjagarna Romulus och Remus. Varvet var i bruk ändra fram till 1970-talet då den fick lämna plats för den expanderande färjetrafiken.

Läs mer

Detta är inlägg 12 i vår serie om M-båtarna. Läs mer om M 20 och de andra M-båtarna i en kommande bok. Boken Minsveparen M 20 – 80 år till sjöss i krig och fred är framtagen i ett samarbete mellan Föreningen M 20 och Sjöhistoriska museet i samband med Minsveparen M 20:s 80-års jubileum 2021. Här kan du förbeställa boken.